 | vildkatter 2007-09-27 |
Hej, kanske nån här kan hjälpa mej? På området där jag bor har en katthona med tre helt underbara men ack så skygga ungar smygit hela sommaren. Honan har inget halsband och det går inte att komma närmare än några meter - så jag vet inte om hon är märkt(ungarna är ännu skyggare).Nu - jag antar för att det blir kallare har de sökt sig närmare husen och tydligen har de valt min altan som husrum, kanske för att det fortfarande fans dynor i soffan att ligga på. Jag tycker så synd om dem men vet inte riktigt vad jag ska göra. Har i allafall lagt ut några gamla täcken åt dem och köpt ett par burkar kattmat- men det var bara mamman och en av ungarna som åt ( mamman vräkte i sig) - kanske diar hon fortfarande sina ungar ( jag gissar att de är 10-12veckor).Vet inte om jag gör dem en björntjänst nu eller? Satt i dag och försökte hitta nått ställe där de tog emot hemlösa katter - men överallt stod det att det var fullt - försökte ändå ringa några , men fick inget svar. Vet någon vad jag ska göra eller vända mej?Klarar katter en vinter ute?
karin
|
|
|
|
Skönt att höra att folk bryr sig! det finns ju katter ute året runt men då måste dom ju ha mat vatten o någonstans att ta skydd! Djurens vänner hjälper bortsprungna katter tror jag. Lycka till!
Jeanette
|
|
|
|
Hoppas verkligen du inte ringt viltvårdaren för ungarna. En kattunge är inget vilt djur men ett sällskapsdjur.Du har inte gjort kattungarna en björntjänst eller kattmamman heller för den delen genom att ge dem maten.Varför skulle du låta en redan lidande katt svälta till råga på allt elände de får stå ut med?
Ge dej inte något katthem kan säkert hjälpa.Jag vet också vad du går igenom, har tagit in i mitt hem flera skygga katter och kattungar. Inget jag någonsin behövt ångra.De har rätt till sitt liv åtminstonde.
Britt Petersson
|
|
|
|
Åh, jag vet vad du går igenom. I mitt jobb i norra Botkyrka träffade jag på en kattmamma med två ungar efter semestern. Mycket forskande kring detta så fick jag reda på att kattmamman blivit utslängd tidigt i våras och därefter parade hon sig och födde en kull ungar under en entrétrapp. Försökte hela augusti och september att närma mig henne, ungarna var jätterädda. "Tvingade" en av mina hyresgäster att hysa mamman och ungarna på sin uteplats för att kunna träffa dem i lugn och ro på mina raster. Veckorna gick och jag lyckades närma mig mamman, ungarna var bara att glömma. Jätterädda. Konstigt nog lyckades hyresgästen med uteplatsen att locka till sig dem. Vi avtalade att jag skulle försöka hitta ett hem till mamman och han till ungarna. För 3 veckor sedan ordnade jag ett riktigt hem åt kattmamman, hon är nu steriliserad, öronmärkt, vaccinerad och behandlad för svår öronskabb. Ungarna har jag inte sett till men hoppas innerligt att hyresgästen har kollen.
Samma dag som jag ordnade hem år kattmamman hittade jag en annan misshandlad kattunge -som jag beslutade mig för att ta hem, trots att jag redan hade 2 egna kattor. Den ena katten hatade mig för detta. För 8 dagar sedan kom hon inte hem hur jag än ropade och dagen efter fick jag beskedet att hon blivit påkörd. Skyndade mig till djursjukhuset dit hon var lämnad men de hade inte kunnat tyda örontatueringen så hon var redan kremerad. Beskrivningen av henne och att hon inte har kommit hem var svaret nog, hon finns inte mer. Min sorg över min förlorade älskade vän är så fruktansvärt stor men "hittekattungen" ligger här bredvid mig och kontakten med kattmamman gör att jag orkar leva vidare, jag kommer aldrig att sluta kämpa för dessa underbara varelser.
Försök hitta ett hem till mamman, kontakta din hyresvärd eller föreningen, det kan vara så att det är mest humant att få viltvårdarna att skjuta ungarna. En katt klarar sig inte ute i det fria. Suz
Suz
|
|
|
|
| Skriv ett svar |
|
|
|
